I lagen om grundläggande utbildning anges inte hur skolvägen ska mätas, det vill säga var begynnelsepunkten och slutpunkten på skolvägen ska anses vara belägna. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg huvudregeln vara att vid uppmätningen av skolvägen ska området i omedelbar anslutning till hemmet och skolan (gårdsområdet) inte beaktas och att dessa områden kring hemmet och skolan i det ifrågavarande fallet inte hade sådana från det vanliga avvikande särdrag att de undantagsvis borde ha beaktats vid uppmätningen av skolvägen. Följaktligen skulle avståndet mellan elevens skolväg uppmätt från hemporten till skolporten anses vara 4 951 meter. Eftersom skolvägen således inte översteg fem kilometer, hade eleven inte på basis av skolvägens längd rätt till avgiftsfri skoltransport.
Till följd av ett farligt vägavsnitt hade eleven dock beviljats skoltransport med taxi på ett sådant sätt att eleven förutsattes på egen hand färdas 850 meter till en så kallad uppsamlingsplats, där taxin hämtade eleverna och transporterade dem till skolan och efter skoldagens slut lämnade av dem.
Varken skolvägens farlighet eller enbart den omständigheten att den var av en viss längd medförde skyldighet för kommunen att ordna avgiftsfri skoltransport för hela skolvägen, utan transporten kunde ordnas också för en kortare sträcka och eleven kunde förutsättas avverka en del av skolvägen på egen hand. Med hänsyn till detta hade kommunen fullgjort sin skyldighet att ordna avgiftsfri skoltransport enligt 32 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning, trots att transport inte beviljats för hela skolvägen, vilket vårdnadshavaren hade yrkat.
Kontaktinformation:
Jaana Lappalainen, kommunikationschef, 050 308 7574
I Finland utövas domsrätten enligt grundlagen av oberoende domstolar. Inom förvaltningen utövas den högsta domsrätten av högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Högsta förvaltningsdomstolens beslut kan inte överklagas.
© Koodiviidakko Oy - Y-tunnus 1939962-1