Utställningen Hemlig (18.3. 2016–19.3.2017) berättar med hjälp av brev och dagböcker om jägarna ur en ny synvinkel. Utställningen lyfter på ett upplevelserikt sätt fram orsaker till att man blev jägare, livet på läger och på fronten samt beskriver den hemliga brevväxlingen mellan jägarna och deras anhöriga. Utställningen omfattar sällsynta artefakter från privata samlingar, ökad verklighet, RFID-spelare, animationer och filmer. Utställningsmanuset baseras på forskare fil. dr Tuomas Hoppus bok Jääkärit Saksan tiellä.
Jägarnas brev skickades via hemliga rutter, vanligtvis via Stockholm. Brevens innehåll kontrollerades i Stockholm, detta för att säkerställa att de inte innehöll information som kunde vara skadlig för jägarrörelsen. Jägarnas brev och dagböcker belyser sinnesstämningen bland frivilligtrupperna på ett bra sätt. Livet i Tyskland var tufft, utbildningen och disciplinen var hård. För folket därhemma var det viktigt att få vetskap om att avsändaren ännu var vid liv. För jägarna var kommunikationen med de anhöriga å sin sida livsviktig för att orka.
Jägarrörelsen fick sin början på initiativ av självständighetssinnade studentaktivister i november 1914. Målet var att frigöra Finland från Ryssland. I februari 1915 började den militära utbildningen i Tyskland med Pfadfinder-kursen i Lockstedt-lägret. Till att börja med kläddes jägarna i pojkscoutuniformer och de, precis som Tysklands scouter, kallades för Pfadfinder. Till följd av den omfattande värvningsverksamheten fanns det under åren 1915–1918 sammanlagt närmare 1 900 män i utbildningen.
Under åren 1916 och 1917 fick jägarna erfarenhet av livet vid fronten på nuvarande Lettlands område på Misse-floden (Misa-floden) på fronten vid Rigabukten samt Aa-floden (Lielupe-floden).
Bristen på mat och dagliga förnödenheter var ett stort problem. Hungern sved i maggropen och hemlängtan var svår. Också mängden myggor prövade männens nerver. Olof Lagus antecknade i sin dagbok att myggorna inte var några vanliga finska sommarmyggor, utan stora, långbenta blodsugare. ”Ibland är det nära att man blir tokig på grund av dem”.
Ilmari Pahkajärvi å sin sida antecknade i sin dagbok i juli 1916, att han hade somnat under bespisningstiden och att ingen hade väckt honom. Således blev han tvungen att vänta följande 24 timmar på nästa måltid. ”Jag skäms inte att erkänna att jag fick uppmana all kraft för att inte börja gråta, för så eländig var min situation”.
Den 13 februari 1918 upplöstes den 27:e kungliga preussiska jägarbataljonen och jägarnas huvudtrupp påbörjade resan hemåt.
Postmuseum i Vapriikki, Alaverstaanraitti 5, Tammerfors.
Mer information fås av: Suvi Jalli, tel. 040 5310 388, [email protected] eller Taina Rantala tel. 050 467 1905, [email protected]. Bildmaterial finns på adressen http://www.postimuseo.fi/lehdistokuvat/jaakarit-tiedotuskuvat
© Koodiviidakko Oy - Y-tunnus 1939962-1