Naturresursinstitutets renbetesinventering 2016–2018 visar att den negativa utvecklingen mot mindre, sämre och allt mer splittrade vinterbetesmarker har fortsatt. Bakomliggande orsaker – både enskilt och sammantaget – är renskötsel, skogsbruk och ökande markanvändning. Även klimatförändringarna spelar sannolikt en allt större roll i att lavpåväxten minskar.
På basis av inventeringen finns den enhetligaste och bästa tillgången till markväxande och trädväxande lavar i äldre och gamla skogar inom barrskogszonen på de vidsträckta skyddsområdena i Skogs-Lappland. Sämst är kvaliteten på vinterbete i renskötselområdets södra och mellersta delar där skogarna består mest av avverkningsytor, plantskog och ung gallringsskog.
På de 33 renbeteslagens områden i renskötselområdets södra och mellersta delar upptar annan markanvändning – som bosättning, turism, jordbruk, gruvdrift, torvtäkt och vägar samt störningszonerna runt dessa – redan över 25 procent av betesmarkernas yta. På renbetesland i fjällen och ödemarkerna i norr är påverkan från annan markanvändning tills vidare obetydlig.
Lavbiomassan har minskat en tredjedel
Enligt inventering på fasta provytor i de tjugo nordligaste renbeteslagens områden har lavbiomassan minskat i genomsnitt 30 procent de senaste tio åren. Samtidigt har ris och mossa ökat betydligt.
Lavpåväxten har slitits mest på renbetesland i Fjäll-Lappland och Mellersta Lappland, där man inte har tydligt växelbete mellan vinter- och sommarområden. Lavbiomassan har trots allt ökat något inom fyra renbeteslags områden i fjällen, i två fall är ökningen statistiskt signifikant. Den största lavbiomassan finns fortfarande i områden som används av renbeteslag i Fjäll-Lappland uteslutande för vinterbete och är belägna i skyddsområden.
– På basis av statistikanalyser påverkas lavbiomassan på provytorna mest av det årstidsbetingade betet, rendensiteten och skogsbrukets inverkan på skogarnas struktur och tillgången till gamla skogar. Markanvändningens omfattning och sannolikt också klimatförändringarna ger också upphov till förändringar i växtligheten, säger specialforskare Jouko Kumpula från Naturresursinstitutet.
För att förbättra vinterbetesområdenas tillstånd krävs mångsidiga åtgärder inom rennäringen, skogsskötseln och markanvändningsplaneringen
För att förbättra nuläget och tillgången till vinterbetesområdena behövs övergripande och långvarig betesförvaltningsplanering. I fråga om rennäringen bör man utveckla system för växelbete samt ta hänsyn till behoven och möjligheterna att reglera antalet renar.
Inom skogsbruket är det möjligt att bevara viktiga betesskogar genom att spara eller endast varsamt sköta sådana gamla naturskogar utanför skyddsområden som är viktiga för rennäringen. En ännu bättre metod för att förbättra betesskogarnas tillstånd skulle vara att utveckla och implementera kontinuerligt skogsbruk, som upprätthåller skogstäcket och en varierad åldersstruktur i beståndet.
Inom markanvändningsplaneringen kan man trygga gynnsamma betesområden för rennäringen genom att ta så lite ny mark i användning som möjligt och på så sätt spara ostörda betesmarker.
– Vinterbete: Bästa vinterbeten inom barrskogszonen är vidsträckta och enhetliga äldre och gamla tall- och granskogar där det finns gott om marklavar och trädväxande tagellavar. I fjällområdet utgör lavpåväxten i torra och karga fjällbjörkskogar och fjällhedar de viktigaste vinterbetena.
– Renbeteslagens vinterbeten kartlades med hjälp av satellitbilder. Olika markanvändningsformers och infrastrukturens täcknings- och störningszoner utreddes med hjälp av geodata och forskningsdata om markanvändningens effekter på renbetet.
– På 20 renbeteslagsområden i renskötselområdets norra del undersöktes lavbetesområdenas skick och förändringarna i det genom att jämföra resultaten av vegetationsmätningar på 618 fasta provytor 2005–2008 och 2016–2018. Betesskogarnas struktur och förändringarna i tillgången till tagellav utreddes genom att jämföra betesklassificeringarna 1995–1996 och 2016–2018. Enligt tester var betesklassificeringarna tillförlitliga och provytorna var representativa.
– Syftet med renbetesinventeringen är att kartlägga arealen av, kvaliteten på och tillgången till renbeten samt förändringarna i dessa vart tionde år. Informationen används som underlag då Jord- och skogsbruksministeriet fastställer det största tillåtna antalet livrenar samt vid uppföljningen av miljöns tillstånd, markanvändningsplaneringen och forskningen.
– Renskötselområdet omfattar en tredjedel av Finlands yta. Staten äger cirka 64 procent av dess areal och cirka 28 procent är skyddsområden.
– Renskötselområdet är indelat 54 renbeteslag. De tjugo nordligaste renbeteslagen bildar ett område som är särskilt avsett för renskötsel. Tretton av dessa renbeteslag är också samernas renbeteslag.
Jouko Kumpula, specialforskare, tfn. +358295327822, jouko.kumpula@luke
Juha Heikkinen, forskningsprofessor (betesinventeringens tillförlitlighet), tfn. +358295325420, [email protected]
Luonnonvarakeskus (Luke) on tutkimus- ja asiantuntijaorganisaatio, joka tekee työtä luonnonvarojen kestävän käytön ja biotalouden edistämiseksi. www.luke.fi
© Koodiviidakko Oy - Y-tunnus 1939962-1