Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har avgjort ett besvärsärende som har gällt beskattningen av en förmånstagare i en stiftelse i en bank i Liechtenstein. HFD ändrade inte förvaltningsdomstolens slutsats eller de verkställda beskattningarna, som i brist på annan utredning verkställts genom uppskattning av inkomst och förmögenhet för förmånstagaren.
Skatteförvaltningen hade av en utländsk skattemyndighet fått uppgift om att en i Finland allmänt skattskyldig person var primär förmånstagare i en stiftelse i en bank i Liechtenstein.
Stiftelsens tillgångar beskattades som förmögenhet för personen år 2005 och den uppskattade avkastningen som skattepliktig inkomst för personen åren 2005–2010. Personen påfördes också skatteförhöjningar.
Personen åberopade den allmänt kända omständigheten att uppgifterna ursprungligen skaffats genom stöld och därför inte fick beaktas vid beskattningen.
HFD ansåg att den utredning som den utländska skattemyndigheten genom handräckning lämnat den finska myndigheten kunde beaktas som bevismaterial trots att det var möjligt att ett brott förekommit i samband med att materialet inhämtats.
Personen åberopade också Europeiska människorättskonventionen till stöd för sin uppfattning att inte behöva delta i utredningen av saken och invände att eftersom skatteförhöjningar hade karaktär av straff, rådde det så kallade skyddet mot självinkriminering, varmed avses att en för brott anklagad person har rätt att tiga och underlåta att medverka till utredningen av frågan om sin skuld. HFD ansåg att personens vägran att lämna utredning inte hindrade att beskattningen verkställdes.
Kontaktinformation:
Satu-Maarit Tarkkanen, chef för informationstjänsten, tel. 050 301 6262.
I Finland utövas domsrätten enligt grundlagen av oberoende domstolar. Inom förvaltningen utövas den högsta domsrätten av högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Högsta förvaltningsdomstolens beslut kan inte överklagas.
© Koodiviidakko Oy - Y-tunnus 1939962-1