Högsta förvaltningsdomstolen har idag utgett två årsboksbeslut och en korta referat, som alla gäller avvikelse från språkkunskaper i ansökningen om medborgarskap.
Ändringssökanden hade åt Migrationsverket som utredning över att hon inte var läs- och skrivkunnig uppvisat ett av hennes lärare i finska utfärdat intyg om att hon var analfabet på sitt modersmål. Enligt intyget hade ändringssökanden gått tre i skola i sitt hemland. Ändringssökanden hade tidigare då han sökt asyl i Finland år 2008 själv skrivit sin asylansökan på sitt modersmål. Ändringssökanden hade dessutom i samband med sina familjemedlemmars uppehållstillståndsansökan uppgett sig ha gått tre i skola och kunna läsa och skriva.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att den av ändringssökanden egenhändigt skrivna asylansökan och berättelsen i samband med uppehållstillståndsärendet entydigt visade att hon vid sin ankomst till Finland varit läs- och skrivkunnig. Således skulle det av ändringssökandens lärare i finska utfärdade intyget från år 2014 som ändringssökanden bifogat sin medborgarskapsansökan anses grunda sig på uppenbart felaktiga uppgifter gällande hennes kunskaper år 2008. Ändringssökanden hade inte kunnat förklara motstridigheten. Beslutet kunde inte till denna del grundas på nämnda intyg.
Ändringssökanden hade åt Migrationsverket uppvisat ett av hans lärare i finska utfärdat intyg över att han inte var läs- och skrivkunnig och hade elementära språkkunskaper. Migrationsverket hade avvisat ansökan om medborgarskap för att det inte i ärendet hade framkommit sådana grunder som berättigade till avvikelse från språkkunskapskravet. Migrationsverket hade ansett att ändringssökanden inte visat att han aktivt försökt utveckla sina kunskaper i finska.
Enligt ordalydelsen i 18 b § 2 mom. i medborgarskapslagen är elementära språkkunskaper eller regelbundet deltagande i språkundervisning alternativa villkor för en person som inte är läs- och skrivkunnig. Enligt lagen förutsätts en sökande som hänvisar till sin oförmåga att läsa och skriva inte, förutom uppvisade elementära språkkunskaper, också uppvisa aktivt deltagande i språkundervisning. Ärendet ska prövas enligt lagens entydiga ordalydelse.
Migrationsverket borde som grund för sin prövning ha utgått från det intyg som sökandens egen lärare i finska hade utfärdat. På dessa grunder och med beaktande av de yrkanden och den utredning som tillställts högsta förvaltningsdomstolen upphävdes Migrationsverkets och förvaltningsdomstolens beslut och ärendet återvisades till Migrationsverket för ny prövning.
Korta referat HFD 27.12.2017 L 6675
Den sökande var inte läs- och skrivkunnig och saknade i 18 b § 2 mom. i medborgarskapslagen avsedda elementära språkkunskaper och hade inte uppvisat ett sådant intyg av sin lärare som hade visat att han regelbundet deltagit i språkundervisning på det sätt som avses i lagen. De intyg sökanden hade erhållit från sin arbetsprövning var inte i 18 b § 3 mom. i medborgarskapslagen avsedda intyg utfärdade av den sökandes lärare i finska eller svenska. En i 18 b § 2 mom. i medborgarskapslagen avsedd grund för avvikelse hade därför inte visats på det sätt som förutsätts i 3 mom. i samma paragraf.
Kontaktuppgifter:
Jaana Lappalainen, projektchef, tel. 050 308 7574, jaana.lappalainen(at)oikeus.fi
Inom förvaltningen utövas den högsta domsrätten av högsta förvaltningsdomstolen (HFD). De flesta ärenden högsta förvaltningsdomstolen avgör är besvär över förvaltningsdomstolsbeslut.Högsta förvaltningsdomstolens beslut kan inte överklagas. www.hfd.fi
© Koodiviidakko Oy - Y-tunnus 1939962-1