Förlaget A Ab, som var ett litet förlag, hade i samband med en litteraturrunda visat en dokumentärfilm som behandlade en bok om hedersmord, som visade sig basera sig på uppdiktade uppgifter. Nationella audiovisuella institutet hade ansett att det inte var möjligt att utan klassificering sätta en åldersgräns om att filmen var förbjuden för publik som inte fyllt 18 år, eftersom filmens innehåll inte entydigt var avsett endast för vuxna och begränsningen kränkte barns yttrandefrihet. Institutet hade gett bolaget en anvisning om att bolaget som alternativ till klassificering enligt lagen om bildprogram kunde ansöka om att med stöd av 11 § i samma lag beviljas tillstånd att visa filmen vid särskilda evenemang. Bolaget hade därefter ansökt om tillstånd och även beviljats ett sådant.
Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra om bolaget hade behövt det tillstånd som det ansökt om eller om det hade kunnat visa filmen utan sådant tillstånd genom att sätta en åldersgräns om 18 år för de evenemang vid vilka filmen visades under litteraturrundan.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att när man utgående från 12 § i grundlagen och 1 § i lagen om bildprogram prövade om tillstånd behövdes, gällde det att ta hänsyn till om tillståndet behövdes för att skydda barnen. Till yttrandefriheten hör att alla, alltså också minderåriga, har rätt att ta del av uppgifter, åsikter och andra meddelanden utan att någon på förhand hindrar dem att göra det. Å andra sidan hör det lika mycket till yttrandefriheten att få uttrycka och offentliggöra uppgifter, åsikter och andra meddelanden utan att någon på förhand hindrar. På de grunder som framgår av beslutet ansåg högsta förvaltningsdomstolen att bolaget på ett med hänsyn till systemet med grundläggande rättigheter godtagbart sätt hade kunnat rikta evenemangen under litteraturrundan enbart till dem som fyllt 18 år och hindra minderåriga att få tillträde till evenemangen och att detta inte i detta fall skulle anses ha inneburit någon faktisk kränkning av barnens yttrandefrihet. Det tillstånd som bolaget ansökt om var därför inte behövligt för att skydda barnen och bestämmelserna i lagen om bildprogram blev inte tillämpliga. Nationella audiovisuella institutet borde inte ha beviljat det tillstånd som bolaget ansökt om utan borde ha meddelandet bolaget att tillstånd inte behövdes.
Kontaktinformation:
Jaana Lappalainen, kommunikationschef, 050 308 7574, jaana.lappalainen(at)oikeus.fi
I Finland utövas domsrätten enligt grundlagen av oberoende domstolar. Inom förvaltningen utövas den högsta domsrätten av högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Högsta förvaltningsdomstolens beslut kan inte överklagas. www.hfd.fi
© Koodiviidakko Oy - Y-tunnus 1939962-1