Migrationsverket hade inte beviljat A uppehållstillstånd på grund av familjeband. Enligt Migrationsverket fanns det grundad anledning att misstänka att A hade för avsikt att kringgå bestämmelserna om inresa på det sätt som avses i 36 § 2 mom. i utlänningslagen.
A hade olagligt kommit till Finland år 2010 eller 2011. A hade sökt internationellt skydd i Finland år 2012 då han tagits fast av polisen som misstänkt för brott och hans vistelse i landet hade utretts. A hade återtagit nämnda asylansökan efter att ha ingått äktenskap med B som var finsk medborgare. A hade ansökt om uppehållstillstånd på grund av familjeband men efter att äktenskapet slutat i skilsmässa hade A inte beviljats uppehållstillstånd. Han hade fått ett beslut om avvisning till sitt hemland Algeriet och meddelats inreseförbud för fem år. A hade fortsatt sin vistelse i Finland. År 2015 ingick A ett nytt äktenskap med C som var finsk medborgare. Han ansökte på denna grund om det uppehållstillstånd som nu är aktuellt.
Förvaltningsdomstolen avvisade A:s besvär över Migrationsverkets beslut. Förvaltningsdomstolen motiverade sitt beslut med att bland annat konstatera att en ansökan om uppehållstillstånd som gjorts efter flera års olagliga vistelse i landet och under en tid då Migrationsverkets beslut om inreseförbud var i kraft kunde anses utgöra sådant kringgående av bestämmelserna om inresa i landet som avses i 36 § 2 mom. i utlänningslagen. A hade uppenbart uppsåtligt hållit sig undan en delgivning av det beslut han fått och fortsatt sin olagliga vistelse i landet drygt tre år. Vid bedömningen av om 36 § 2 mom. i utlänningslagen uppfylldes hade det faktum att A kunde anses leva i äkta familjegemenskap med sin maka ingen avgörande betydelse.
Förvaltningsdomstolen konstaterade vidare att A:s äktenskap med anknytningspersonen då hade varat endast drygt ett år och att makarna hade bott tillsammans sedan hösten 2014. A hade redan vistats flera år i landet och olagligt en stor del av tiden. Med beaktande av att A och C då de ingick äktenskap måste ha förstått att det inte nödvändigtvis var möjligt för dem att leva familjeliv i Finland samt sökandens beteende som lett till att ansökan om uppehållstillstånd förkastades, kunde A:s ansökan om uppehållstillstånd förkastas oberoende av 66 a § i utlänningslagen.
Högsta förvaltningsdomstolen förenade sig med de motiveringar förvaltningsdomstolen hade anfört i ärendet. Förvaltningsdomstolens beslut ändrades inte.
Kontaktinformation:
Jaana Lappalainen, kommunikationschef, 050 308 7574, jaana.lappalainen(at)oikeus.fi
Inom förvaltningen utövas den högsta domsrätten av högsta förvaltningsdomstolen (HFD). De flesta ärenden högsta förvaltningsdomstolen avgör är besvär över förvaltningsdomstolsbeslut.Högsta förvaltningsdomstolens beslut kan inte överklagas. www.hfd.fi
© Koodiviidakko Oy - Y-tunnus 1939962-1