Migrationsverket hade ansett att afghanistanska medborgaren A, som var av hazara-ursprung, kände välgrundad fruktan för förföljelse i sin hemregion i provinsen Wardak på det sätt som avses i 87 § 1 mom. i utlänningslagen. Ärendet gällde huruvida han skulle anses ha en i 88 e § i utlänningslagen avsedd möjlighet till intern flykt till Kabul.
Migrationsverket hade bedömt utgående ifrån landinformation som gällde Afghanistan och Kabul att det var möjligt för A att säkert och lagligt förflytta sig till Kabul för att bo där och att han inte i Kabul riskerade att bli utsatt för förföljelse eller allvarlig skada på grund av sina individuella egenskaper. Förvaltningsdomstolen hade avslagit besvären över Migrationsverkets beslut och ansett att A rimligen kunde förutsättas ty sig till det interna flyktalternativet till Kabul.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i likhet med Migrationsverket och förvaltningsdomstolen att det i sig var möjligt för A att resa till och nå Kabul på ett säkert och lagligt sätt. I ärendet skulle ännu bedömas om A rimligen kunde förutsättas uppehålla sig i Kabul. Därmed skulle det bedömas om A i Kabul skulle kunna leva ett relativt normalt liv som inte på ett betydande sätt skulle avvika från den genomsnittliga situation som rådde för personer inom samma befolkningsgrupp.
Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att i princip kan en frisk, ogift och arbetsför man förutsättas uppehålla sig i Kabul även om han inte har släktingar eller övrigt nätverk i staden. Vid bedömningen av interflyktalternativet skulle uppmärksamhet emellertid fästas vid personens omständigheter i sin helhet. Säkerhetssituationen i destinationen för intern flykt var även av betydelse, eftersom förutsättningarna för ett relativt normalt liv försvåras när säkerhetssituationen försämras.
A var 19 år gammal och på grund av sin unga ålder hade han inget yrke eller betydande arbetserfarenhet. A hade inte längre familjemedlemmar eller övrigt nätverk i Kabul. A led av allvarliga psykiska problem vilka enligt högsta förvaltningsdomstolens bedömning påverkade hans handlingsförmåga och därmed på ett betydande sätt försvagade hans förutsättningar att i Kabul försörja sig och trygga sina övriga för ett människovärdigt liv grundläggande behov.
Högsta förvaltningsdomstolen fäste även uppmärksamhet vid den för Kabuls shia-hazarabefolkning rådande försämrade säkerhetssituationen och ansåg att A inte rimligen kunde förutsättas uppehålla sig i Kabul. Därmed hade han inte en i 88 e § i utlänningslagen avsedd möjlighet till intern flykt till Kabul och därför skulle han beviljas asyl.
Beslutet i sin helhet finns på finska på HFD:s hemsida.
Kontaktuppgifter:
Jaana Lappalainen, projektchef, tel. 050 308 7574, jaana.lappalainen(at)oikeus.fi
Inom förvaltningen utövas den högsta domsrätten av högsta förvaltningsdomstolen (HFD). De flesta ärenden högsta förvaltningsdomstolen avgör är besvär över förvaltningsdomstolsbeslut.Högsta förvaltningsdomstolens beslut kan inte överklagas. www.hfd.fi
© Koodiviidakko Oy - Y-tunnus 1939962-1