Det gällde att avgöra om det var möjligt att ur Finland utvisa ändringssökandena A och B, vilka i egenskap av medborgare i Tyskland samtidigt var medborgare i Europeiska unionen. Båda hade i tiden registrerat sin uppehållsrätt. Av makarnas fyra barn hade det yngsta barnets uppehållsrätt registrerats. Ändringssökandena har tytt sig till utkomststöd och även fått andra samhällsförmåner.
Det skulle först avgöras med vilken status ändringssökandena uppehöll sig i Finland. Ingendera av dem hade någon sådan på arbete, självständig yrkesutövning, arbetssökning, studier eller annan sådan grund baserad ställning i Finland att det med anledning av den skulle ha varit möjligt att utvisa dem endast av orsaker som hänförde sig till allmän ordning och säkerhet.
Familjen hade tytt sig till samhällsförmåner omedelbart när den anlände till Finland och detta hade fortsatt utan avbrott. Familjen kunde anses belasta det finska socialvårdssystemet på det sätt som avses i 158 a § 1 mom. 2 punkten i utlänningslagen. Det var inte fråga om enbart tillfälliga svårigheter. Det förelåg en grund för utvisning av ändringssökandena.
Därefter skulle en helhetsbedömning göras med utgångspunkt i hur länge familjen uppehållit sig i Finland, familjemedlemmarnas ålder, hälsotillstånd och familjesituation samt integrering i Finland. Vid sammanvägning av dessa omständigheter och barnets bästa framgick det inte att de orsaker som talade mot utvisning skulle ha vägt tyngre än de som talade för den. A:s och B:s besvär över utvisningsbesluten avslogs.
Kontaktinformation:
Jaana Lappalainen, kommunikationschef, 050 308 7574
I Finland utövas domsrätten enligt grundlagen av oberoende domstolar. Inom förvaltningen utövas den högsta domsrätten av högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Högsta förvaltningsdomstolens beslut kan inte överklagas.
© Koodiviidakko Oy - Y-tunnus 1939962-1