Landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd hade 18.12.2012 gett A en sådan skriftlig varning som avses i 24 § i statstjänstemannalagen. Varningen hade grundat sig på A:s förfarande i tjänsteutövning 1.11.2012 och 20.11.2012.
Tjänstemannanämnden hade 17.5.2013 med anledning av A:s rättelseyrkande till följd av ett formfel upphävt landsbygdsnäringarnas besvärsnämnds beslut utan att i övrigt ta ställning till grunderna för rättelseyrkandet. Efter att besvärsnämndens beslut upphävts till följd av formfel, hade besvärsnämnden behandlat saken på nytt och 15.7.2013 gett A en varning på samma grunder som varningen 18.12.2012.
I tjänstemannalagen föreskrivs inte inom vilken tid en varning ska ges efter att grunderna för varningen kommit till arbetsgivarens kännedom. Utgångspunkten kan dock anses vara att varningen ska ges inom en sådan tidsrymd som med hänsyn till sakens art och omständigheterna i fallet är skälig.
När besvärsnämnden för landsbygdsnäringarna hade handlagt saken på nytt efter att det tidigare beslutet upphävs med anledning av formfel, kunde den tid som handläggningen av saken i tjänstemannanämnden hade tagit i anspråk inte beaktas vid bedömningen av vilken tid som varit skälig. Förvaltningsdomstolen borde inte ha upphävt besvärsnämndens beslut av 15.7.2015 på den grunden att en alltför lång tid hade förflutit mellan det att grunden för varningen uppstod och varningen gavs.
När högsta förvaltningsdomstolen således inte delade förvaltningsdomstolens uppfattning, skulle förvaltningsdomstolens beslut upphävas och saken återvisas till förvaltningsdomstolen för ny handläggning.
I saken var också fråga om en myndighets besvärsrätt.
Kontaktinformation:
Jaana Lappalainen, kommunikationschef, 050 308 7574
I Finland utövas domsrätten enligt grundlagen av oberoende domstolar. Inom förvaltningen utövas den högsta domsrätten av högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Högsta förvaltningsdomstolens beslut kan inte överklagas.
© Koodiviidakko Oy - Y-tunnus 1939962-1