Ett bolag var part i ett markanvändningsavtal med kommunen. Bolaget hade anhängiggjort ett förvaltningstvistemål och i sin ansökan yrkat att förvaltningsdomstolen skulle fastställa ansvarsbegränsningar av de förpliktelser som bolaget enligt vissa punkter i markanvändningsavtalet hade mot kommunen. Vidare hade bolaget yrkat att förvaltningsdomstolen samtidigt skulle fastställa att bolaget inte skulle svara för förpliktelserna mot kommunen solidariskt med det andra bolag som var part i avtalet.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ett i markanvändnings- och bygglagen avsett markanvändningsavtal hänförde sig till kommunens utövning av offentlig makt som en del av dess markpolitik. Markanvändningsavtalet skulle således i och för sig betraktas som ett förvaltningsavtal. Yrkandet i ansökan hade emellertid inte grundat sig på att de punkter i markanvändningsavtalet som det var fråga om till sina grunder skulle ha stått i strid med bestämmelserna i förvaltningslagen eller de principer som framgår av denna lag. I ansökan hade inte heller annars anförts att det inte i och för sig skulle ha varit möjligt för bolaget att med kommunen avtala om de skyldigheter som avsågs i nämnda punkter i avtalet. Enbart den omständigheten att i markanvändningsavtalet inte uttryckligen hade avtalats om fördelningen av kostnadsansvaret innebar inte att yrkandet i ansökan skulle avgöras i förvaltningstvistemålsförfarande.
Eftersom bolaget inte i sin ansökan hade framfört något sådant yrkande som kunde avgöras i förvaltningstvistemålsförfarande, skulle förvaltningsdomstolen, såsom den gjort, avvisa bolagets ansökan utan att pröva den.
Kontaktinformation:
Jaana Lappalainen, kommunikationschef, 050 308 7574
I Finland utövas domsrätten enligt grundlagen av oberoende domstolar. Inom förvaltningen utövas den högsta domsrätten av högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Högsta förvaltningsdomstolens beslut kan inte överklagas.
© Koodiviidakko Oy - Y-tunnus 1939962-1