A hade i ett rättelseyrkande år 2013 yrkat hushållsavdrag för ersättningar som han betalat för arbete som åren 2007–2011 utförts i hans fritidsbostad i Frankrike. A hade registerutdrag över att de företag som utfört arbetet var införda i det franska registret över företag, men kunde inte lägga fram några av franska myndigheter utfärdade intyg över att mottagarna av betalningarna skulle ha varit införda i det franska skatteregistret eller att de inte hade gjort sig skyldiga till sådana försummelser som nämns i 26 § i lagen om förskottsuppbörd. Enligt utredningen i ärendet hade Frankrike inget sådant register som skulle ha motsvarat det finska förskottsuppbördsregistret.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att för att hushållsavdrag ska kunna beviljas för arbete som utförts i en annan EES-stat, måste den skattskyldiga av myndigheterna i nämnda stat skaffa sådan utredning om mottagarna av betalningen som det är möjligt att få i den staten. Med hänsyn till kravet på icke-diskriminering samt den proportionalitets- och den effektivitetsprincip som ska iakttas enligt unionsrätten, kunde Skatteförvaltningen däremot inte ställa som villkor för beviljande av hushållsavdrag att den skattskyldiga skulle lägga fram sådan utredning som det i praktiken inte var möjligt att få från ett annat EES-land.
A hade begärt vägledning av Skatteförvaltningen om vilken utredning från de franska myndigheterna som kunde ge rätt till hushållsavdrag, eftersom de franska myndigheterna inte hade gått med på att lämna utredning om saken på Skatteförvaltningens blankett 14C. Någon sådan vägledning hade A dock inte fått. Ett yrkande om hushållsavdrag som framställts av en skattskyldig kunde inte avslås på den grunden att den skattskyldiga inte själv hade kunnat klarlägga vilken slags utredning det var möjligt att få från Frankrike.
Med beaktande av att 127 b § 2 punkten i inkomstskattelagen, vilken trätt i kraft 1.1.2013, tillämpades retroaktivt på arbete som utförts år 2007 eller därefter samt att A, när han avtalade om utförandet av arbetet inte hade haft anledning att förutsätta att de som utförde arbetet skulle ge honom ett intyg över att de fullgjort sin deklarations- och betalningsskyldighet, skulle den utredning som A lämnat under dessa förhållanden betraktas som sådan utredning som förutsätts i 127 b § 2 mom. i inkomstskattelagen.
A:s besvär bifölls och saken återvisades till Skatteförvaltningen för prövning av övriga förutsättningar för hushållsavdrag.
Skatteåren 2007–2011
Kontaktinformation:
Jaana Lappalainen, kommunikationschef, 050 308 7574
I Finland utövas domsrätten enligt grundlagen av oberoende domstolar. Inom förvaltningen utövas den högsta domsrätten av högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Högsta förvaltningsdomstolens beslut kan inte överklagas.
© Koodiviidakko Oy - Y-tunnus 1939962-1