Det gällde att avgöra om en polisinrättning överhuvudtaget hade behörighet att ställa villkor om att det var förbjudet att skjuta med de skjutvapen som förvärvats för en vapensamling och om det i så fall fanns en i skjutvapenlagen förutsatt grund att ställa sådana villkor.
A hade med ett beslut av Polisstyrelsen godkänts som vapensamlare och beviljats rätt att föra register som vapensamlare. Till rätten att som vapensamlare föra register hade inte fogats något villkor om förbud att skjuta med vapnet, men i det beslut med vilket A godkänts som vapensamlare nämndes att tillståndsmyndigheterna kunde ställa som villkor att man inte fick skjuta med de vapen som förvärvades till vapensamlingen. Härefter hade polisinrättningen beviljat A förvärvs- och innehavstillstånd för nio pistoler med enhetsskott. Enligt besluten var det förbjudet att skjuta med vapnen.
Eftersom A hade Polisstyrelsens tillstånd att föra register som vapensamlare, behövde han inte separata innehavstillstånd för de vapen som hörde till registret. Godkännandet som vapensamlare och rätten att föra register innebar däremot inte att inte separata förvärvstillstånd skulle ha behövts för vapnen. Enligt 46 § 2 mom. i skjutvapenlagen var det uttryckligen möjligt att för ett tillstånd att förvärva ett vapen som skulle förvaras i en vapensamling ställa som villkor att man inte fick skjuta med vapnet. Det hade således varit möjligt att med stöd av nämnda lagrum ställa förbud att skjuta med vapnen som villkor för förvärvstillstånden. Förvärvstillståndet var i kraft en bestämd tid. Bestämmelserna skulle dock förlora sin praktiska betydelse om förvärvstillstånden när deras giltighetstid gick ut skulle förfalla även till den del som det var fråga om detta villkor. Lagens syfte hade alldeles uppenbart inte varit att göra det möjligt att förbjuda skytte med vapnet endast under den tid som förvärvstillståndet var i kraft. Ett i förvärvstillståndet intaget villkor om förbud att skjuta med vapnet innebar att tillståndet att förvärva vapnet hade beviljats på det villkoret att det inte heller senare var tillåtet att skjuta med vapnet. På dessa grunder ansåg högsta förvaltningsdomstolen att villkoren i förvärvstillstånden till följd av sin karaktär var i kraft och även efter nämnda tid var förpliktande för tillståndshavaren.
Enligt 107 § 2 mom. i skjutvapenlagen skulle ett villkor om att det var förbjudet att skjuta med vapnet vara nödvändigt för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet. Myndigheten skulle i varje enskilt fall pröva om villkoret var nödvändigt och dessutom motivera behovet att ställa ett sådant villkor. I polisinrättningens beslut hade villkoret motiverats med att det i beslutet om godkännande av A som vapensamlare hade nämnts att att ett sådant villkor kunde ställas samt med ett beslut av Åbo förvaltningsdomstol, enligt vilket Polisstyrelsens beslut om godkännande som vapensamlare och rätt att föra register hade kunnat förenas med ett villkor om att det var förbjudet att skjuta med vapnet.
A hade meddelat att han som vapensamlare hade för avsikt att också testa vapnens funktion och deras tekniska egenskaper genom att skjuta med dem. Till sin bakgrund var A en aktiv vapensamlare och utbildare i vapenhantering. Med hänsyn till karaktären av A:s vapensamlande, hans oklanderliga bakgrund och de uppgifter om honom som person som stod till förfogande samt motiveringen till polisinrättningens beslut, hade polisinrättningen i sina beslut inte i tillräcklig mån motiverat varför det var nödvändigt att ta in ett villkor om att det var förbjudet att skjuta med vapnen. Förvaltningsdomstolens och polisinrättningens beslut upphävdes och saken återvisades till polisinrättningen för prövning av om villkoret var nödvändigt.
Kontaktinformation:
Jaana Lappalainen, kommunikationschef, 050 308 7574
I Finland utövas domsrätten enligt grundlagen av oberoende domstolar. Inom förvaltningen utövas den högsta domsrätten av högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Högsta förvaltningsdomstolens beslut kan inte överklagas.
© Koodiviidakko Oy - Y-tunnus 1939962-1