Migrationsverket hade avslagit A:s ansökan om internationellt skydd och uppehållstillstånd och beslutat avvisa A till Elfenbenskusten. Förvaltningsdomstolen hade avslagit A:s besvär. A hade ansökt om tillstånd att överklaga förvaltningsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen, men hade återtagit sin ansökan om besvärstillstånd 20.12.2012. A hade 22.12.2012 på nytt ansökt om internationellt skydd i egenskap av medborgare i Benin. Migrationsverket hade med stöd av 102 (301/2004) § 2 mom. i utlänningslagen tillställt högsta förvaltningsdomstolen ansökan till kännedom. Högsta förvaltningsdomstolen hade 5.2.2013 beslutat avskriva ärendet, eftersom ansökan återtagits.
A hade 21.10.2013 med stöd av 51 § i utlänningslagen ansökt om uppehållstillstånd på grund av hinder för avlägsnande ur landet. Migrationsverket hade avslagit ansökan och även beslutat avvisa A till hans hemland Benin och samtidigt meddelat honom ett treårigt inreseförbud för inresa till Schengenområdet. Förvaltningsdomstolen hade avslagit A:s besvär.
Högsta förvaltningsdomstolen beviljade A besvärstillstånd. I fråga om uppehållstillståndet gällde det att avgöra om A borde ha beviljats uppehållstillstånd på grund av hinder för avlägsnande ur landet, när det fanns ett laga kraft vunnet beslut om att han skulle avvisas till Elfenbenskusten, men han inte hade kunnat avvisas dit, eftersom man senare hade konstaterat att han var medborgare i Benin. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att grunden för att A inte hade avlägsnats ur landet var att inget beslut fattats om att avvisa honom till hans riktiga hemland. Denna omständighet skulle inte betraktas som en sådan grund för att bevilja uppehållstillstånd på grund av hinder för avlägsnande ur landet som avses i 51 § i utlänningslagen. A hade inte kunnat beviljas uppehållstillstånd på den grunden att det skulle ha funnits hinder för att avlägsna honom ur landet.
Det gällde att avgöra om Migrationsverket när det avgjorde A:s ansökan om uppehållstillstånd på grund av hinder för avlägsnande ur landet hade kunnat bestämma att A skulle avvisas till Benin, då högsta förvaltningsdomstolen sedan A återtagit sin tidigare ansökan om besvärstillstånd inte längre som ny utredning i sin bedömning kunde ta med den asylansökan som A gjort i egenskap av medborgare i Benin.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att 102 § (301/2004) 2 mom. i utlänningslagen inte ska tolkas så att det blir möjligt att en ansökan som anhängiggörs medan ett ärende som gäller en tidigare asylansökan fortfarande är anhängigt blir utan prövning, utan meningen är att alla fakta och tilläggsutredningar som framförts i anslutning till den senare ansökan ska bedömas vid prövningen av frågan om det finns behov av internationellt skydd. Om en utlänning återtar sin ansökan om internationellt skydd eller sitt yrkande om ändring av det beslut som han meddelats med anledning av denna ansökan och sedan på nytt ansöker om internationellt skydd innan det tidigare ärendet har avskrivits, ska hans nya ansökan anses ha blivit anhängig efter att han har meddelats ett laga kraft vunnet beslut i det föregående ärendet. Vid behandlingen av ansökan ska härvid tillämpas 102 § 1 mom. i utlänningslagen.
Migrationsverket borde ha prövat den ansökan om asyl som A gjort 22.12.2012 som en sådan ny ansökan som avses i 102 § 1 mom. och meddelat ett överklagbart beslut med anledning av denna ansökan. Eftersom ansökan inte hade avgjorts, skulle den anses vara anhängig fortfarande. Då A hade ansökt om internationellt skydd i förhållande till Benin och hans behov av internationellt skydd inte hade prövats, hade Migrationsverket inte kunnat besluta avvisa honom till Benin i samband med att Migrationsverket avgjorde A:s ansökan om uppehållstillstånd på grund av hinder för avlägsnande ur landet. Följaktligen hade A inte heller kunnat meddelas inreseförbud. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens och Migrationsverkets beslut till den del som de gällde avvisande och inreseförbud och återvisade ärendet till Migrationsverket för att behandlas på nytt tillsammans med A:s ansökan om internationellt skydd.
Kontaktinformation:
Jaana Lappalainen, kommunikationschef, 050 308 7574
I Finland utövas domsrätten enligt grundlagen av oberoende domstolar. Inom förvaltningen utövas den högsta domsrätten av högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Högsta förvaltningsdomstolens beslut kan inte överklagas. www.hfd.fi
© Koodiviidakko Oy - Y-tunnus 1939962-1