Stadsstyrelsen hade avslagit en ansökan om att tillåta byggande på ett område i behov av planering (planeringsbehovsavgörande). Beslutet hade motiverats bland annat med att de särskilda förutsättningar som enligt 137 § i markanvändnings- och bygglagen måste finnas för att bygglov skulle kunna beviljas på ett område i behov av planering inte fanns, eftersom alla de byggplatser som med tillämpning av de för området antagna dimensioneringsprinciperna kalkylerats för moderfastigheten hörde till fastigheter som styckats av från moderfastigheten. Förvaltningsdomstolen hade på besvär av tillståndstagaren upphävt stadsstyrelsens beslut och återvisat saken till generalplanedirektören för ny behandling. Enligt förvaltningsdomstolens beslutsskäl kunde ansökan inte avslås på grunder som hänförde sig till dimensioneringsprinciper för antalet byggplatser eller den ordning i vilken styckningslägenheterna styckats av från moderfastigheten.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att en kommun har i uppgift att svara för planläggningen av marken inom sitt område. Därför kan en kommun för olika områden av kommunen bestämma dimensioneringsprinciper, vilka används som hjälpmedel när man vid prövningen av en enskild ansökan om att tillåta byggande på ett område i behov av planering har att ta ställning till om markägarnas rätt till likvärdigt bemötande tillgodoses. Dimensioneringsprinciperna var dock inte juridiskt bindande när beslut fattades.
Av den fastighet som enligt kommunens dimensioneringsprinciper skulle betraktas som byggplatsens moderfastighet hade bildats sammanlagt fem fastigheter, av vilka tre fortfarande var obebyggda. Enligt dimensioneringsprinciperna gav moderfastighetens areal möjlighet till två byggplatser utöver de som redan fanns. När man under dessa förhållanden tog hänsyn till kravet på likvärdigt bemötande av markägarna samt att möjligheterna att bygga på de andra obebyggda fastigheterna som bildats från moderfastigheten inte utretts, hade genomförandet av bygget med ett separat, av planläggningen oberoende planeringsbehovsavgörande medfört sådan olägenhet som avses i 137 § 1 mom. i markanvändnings- och bygglagen. Förutsättningarna för att genomföra bygget skulle undersökas i samband med planläggning som medförde rätt att bygga på området. Vid sådan planläggning kunde man i vidare utsträckning än enbart beträffande en enskild fastighet ta hänsyn till även de övriga markägarnas behov att få bygga samt den övriga markanvändningen på området. Förvaltningsdomstolens beslut upphävdes och stadsstyrelsen beslut sattes i kraft.
Kontaktinformation:
Jaana Lappalainen, kommunikationschef, 050 308 7574
I Finland utövas domsrätten enligt grundlagen av oberoende domstolar. Inom förvaltningen utövas den högsta domsrätten av högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Högsta förvaltningsdomstolens beslut kan inte överklagas. www.hfd.fi
© Koodiviidakko Oy - Y-tunnus 1939962-1